Varg.

Jag vaknade upp brevid honom imorse.
I hans säng, med hans armar om mig.
Hans lätta andetag i min nacke.
Solens första strålar letade sig in i rummet,
smekte varenda centimeter av det med sitt mjuka ljus.
Det var så vackert.
Så fridfullt. Så perfekt.

Men ändå var min första tanke: "Jag vill inte vara här".
Hur lycklig jag än borde vara, så var jag inte det.
Jag ville inte att han skulle hålla om mig.
Jag ville inte höra hans röst viska i mitt öra.
Jag ville inte känna hans lätta beröring mot min hud.

Jag tycker om honom så mycket, och jag skulle dö om han lämnade mig - men jag kan inte älska honom.
Han är inte den jag söker.

Men saken är, jag har glömt bort vem jag egentligen letar så desperat efter.