Än en gång har min hjärna lurat mig. Den får mig att tro att jag är kär. I en person jag knappt känner.
Problemet är, att jag är inte kär. Jag tror bara att personen i fråga kan "bota" mig, göra mig normal och lycklig igen. Därför börjar jag bli besatt. Jag börjar bli besatt av honom, och jag lovar mig själv att den här gången ska det bli annorlunda, den här gången kommer jag kunna älska honom, och han kommer älska dig.

Bullshit. Jag hatar min hjärna. Den har bara fel hela tiden!


Edit 2010: Fortfarande förälskad i honom.