Du vet, det finns en anledning till att jag håller alla på avstånd. Håller dig på avstånd.
Jag kommer såra dig. Jag vet inte vad du vill, men jag kommer alltid att göra illa dig.
Varje dag, vid varje andetag.
Det kommer göra ont att veta att du aldrig kommer vara den jag vill ha.

Snälla, bespara dig den smärtan och lämna mig ensam i min egen melankoli.
Lämna mig, för jag kommer likt honom alltid vara en ensamvarg, och det finns inget du kan göra åt det.
Jag är tillfreds med tanken på att jag kommer dö av min egen dröm.

Kanske kommer jag kunna ändra på detta. Kanske jag kommer kunna älska.
Men inte dig.

Förlåt, men det är inte du.