Jag vill ha dig!
Min besatthet av honom har tillfälligt ersatts av en besatthet av dig, dig, dig.
Jag vill att du ska se mig, i dina ögon vill jag vara perfekt.
Avguda mig, älska mig. Rädda mig! Jag har redan målat upp scener i mitt huvud,
varje möte, varje rörelse, varje ord och varje blick. Allt är perfekt, jag är perfekt, du är perfekt.
Just nu skulle jag ge allt jag har och någonsin haft
för att du skulle röra vid mig på samma sätt jag vill röra vid dig.

Jag är inte kär, det är bara min hjärna som jävlas med mig igen. Men det blundar jag för, för jag tror faktist att du om någon skulle kunna rädda mig från mitt eget huvud. Fast det har jag trott om alla innan dig också.

Det känns obekvämt att skriva igen.
Ska jag vara ärlig har jag skjutit upp det.
Jag borde egentligen sova nu.