Hur kunde jag, om så bara för en sekund, tro att jag var bra?
Hur kunde jag tro att jag hade öppnat mina ögon?
Hur kunde jag tro att jag hade förändrats?
Jag kommer aldrig bli lika bra, aldrig bli bäst.

När folk säger att de beundrar mig hör jag bara tomma ord,
för det finns alltid någon de beundrar mer.
Det finns alltid någon bättre.

När du säger att du älskar mig, hör jag bara lögner,
eftersom att jag vet att du kommer hitta någon annan.
Någon som förtjänar det mer än vad jag gör.

Jag ville ta andan ur er, jag ville få er att se.
Jag misslyckades, och jag kommer alltid att misslyckas.
Någon annan har redan öppnat era ögon.
Någon bättre.

Edit 2010: Hej prestationsångest som fortfarande gnager.