Anhörig.
Jaha.
Jag inte vet vad jag ska säga.


"Jo, visst är han en fin kille, omtänksam och intelligent, och sen är det ju det här att han hoppar av allting som är jobbigt och tråkigt och kräver lite ansträngning, aldrig avslutar vad han påbörjar, och jo, javisstja, han har lite dålig relation till sin pappa som väl är kanske är orsaken till att vi är här, och jag börjar bli trött på att stå upp för honom vilket jag alltid får göra, men vad kan man göra åt det egentligen när han bara fortsätter att ta skit och aldrig säger ifrån.

Nej, jag vet faktiskt inte vad vi gör här eftersom att vad han egentligen behöver är lite stake och något att göra om dagarna."

För det är väl sanningen.
Jag orkar inte längre försöka dra upp honom ur det eftersom att allt är förgäves ändå.
Nu ska jag gå och slita håret av mig.