ailurophile

Idag blev jag påmind om varför jag tycker så illa om den här staden.

Satt på ett nästan tomt café och han log det mest motbjudande leende jag någonsin sett. Det känns fel att kalla det ett leende. Det var mer ett rovdjursgrin. Jag kände för att kräkas. Ställde mig upp och gick därifrån.

Mötte folk på gatan som jag borde ha hälsat på.

Och sedan satte jag mig lättad på linje 41, hem.

Så fruktanvärt fint. Som taget ur en kärleksroman.



Måste fråga, hur gammal är du? Vart bor du? Du är så hemlig, vilket är bra, men jag blir så nyfiken. Är lite rädd att allt ska vara på låtsas som hon där "Erica" som skrev helt otroligt fint men allt visade sig vara en pr-bluff.

Vad fint! Älskar att läsa allt du skriver. Då bor vi alltså fyra mil ifrånvarandra. Tänk va!

Vad bra du skriver och underbar bild.