Okej -

Jag kanske inte kan redogöra mitt liv, men jag kan iallafall redogöra mina tankar.
Jag har hundratals små mediokra texter gömda någonstans i min hårddisk.
Varsågoda.




Och jag svarade att jo, nog är det bra, hur är det själv då, jaha, ja vad trevligt

Samtidigt bet jag ihop så att käkarna värkte för att tvinga fram ett leende eftersom att jag egentligen tycker illa om henne och hon egentligen tycker illa om mig och båda vet om det men självklart kan vi inte visa det, vi har ju bott i samma stad, gått i samma klass, känt varandra i nio år och ja, vi var faktist vänner när vi var mindre, det vill säga när vi inte avskydde varandra som vi gör nu, så självklart är det bara trevligt att stöta på henne.

Jag vet inte hur jag orkar låtsas för jag vet att hon är falsk, falsk, falsk, ja, hon är nog den falskaste människa jag någonsin träffat och egentligen förstår jag inte varför jag lägger ner tid på att avsky henne eftersom att enda gångerna jag behöver se henne är när vi stöter ihop på det här sättet ungefär två gånger om året -

Och folk har berättat för mig att hon inte har haft det lätt, och gud vet att jag vet att hon inte har haft det lätt, för hon har aldrig tvekat att påpeka det och använda det till sin fördel, och just därför kan jag inte ge henne mitt medlidande för varje gång jag ser henne ringer det en varningsklocka eftersom att jag till varje pris försöker undvika att bli manipulerad på något sätt.


Jag är så trött.

så väldigt trött

att komma tillbaka hit är som att gå bakåt ett år i tiden
och allt jag arbete jag har lagt ner på att förändras från den jag var då till den jag är nu är som bortblåst.

Speciellt när jag ibland saknar honom,
exakt efter ett år -

och jag orkar bara inte gå tillbaka dit.